Kambodja
Emmelie och Renee fortsatter ut pa aventyr med forsta stopp i Kambodja, medan Emilie och Josefin soker lyckan i Filippinerna.
Sista kvallen pa Phi Phi avslutades pa ett lite mer minnesvart satt an vanligt. Da vi alla fyra bestamde oss for att tagga oss.
Vi har under hela resan pratat om att gora detta, och det var forst dar pa Phi Phi som bade ratt motiv och mod infann sig.
Vi fyra ar nu stolta agare till ett varsitt Enjoy skriver i vanster halfot. Med andra ord inget synligt! sa alla ni foraldrar som blev lite oroliga, kan nu pusta ut!
Dagen darpa hade vi en lang resa framfor oss. Klockan tva avgick baten och darefter vantade X antal timmars bussakning med ankomst kl 0600 i Bangkok.
Dar tog vi in pa ett hotell och sov nagra timmar. Nagra timmar for manga blev det saklart.
Och det stora arendet vi hade i Bankok, att hamta ut Renees nya pass, jaa det holl pa att ga i stopet.
Nar vi glada i hagen ringer ambassaden ca kl 12 och fragar om passet kommit. Far vi som svar att ja, nog har det kommit med vi stanger klockan tolv.
Ja juuuust! men det var en valdigt snall kvinna som sa att hon kunde hjalpa oss om vi kom in klockan tva istallet, sa sa fick det bli.
En handelse som intraffade daremellan, som var bade oerhort roligt och chockerande var, att nar vi strosade runt dar pa khao san road, turistgatan, sa hade vi precis nastlat oss in bakom ett stand i en liten grand, och vilka moter vi?
JO MAYA OCH HANNA som vi senare ska mota upp pa Bali! Det utvaxlades hyffsat chockade och komiska miner innan vi antligen insag att jo, det ar faktiskt dom!
Sa vi hade en jatte mysig dag och kvall tillsammans, med lite middag, shopping och massage. Nu drojer det lite mer an fyra veckor, men sen ses vi igen!
Dagen darpa tog vi en buss till gransen. Vi hade ett litet nervost moment dar nar vi kom till Thailandsgrans. Med tanke pa de SJUTTON dagar overstay vi har. Vi fick ga till en speciellt kassa och det blev lite chockade miner och hojda ogonbryn nar de sag hur lange sedan det var vara visum hade gatt ut. Men 8500 baht fattigare och massa signeringar senare var vi klara att fa ga vidare!
Kambodja ar ett valdigt korrupt land och alla har ett samarbete med varandra sa det gynnar dom istallet for oss turister. Tar man en buss fran gransen till Siam Reap som var var destination, kan det ta mer an 5 timmar. Fast strackan ar ungefar 16 mil. Visst det ar en riktigt dalig vag, men bussen sammarbetar med guesthousen i staden. Sa bussen tar sa lang tid som mojligt pa sig, for att turisterna ska vara trotta och inte orka leta boenden pa egen hand, utan istallet bara ta de guesthouse som bussen slapper av dom vid.
Men som de globetrotters vi ar (?) sa tog vi en taxi istallet, vi delade den med ett aldre tyskt par som larde oss en massa om hur man ska bete sig i detta luriga land. Resan tog inte ens tre timmar och efter lite letande hittade vi ett valdigt billig men bra boende.
Sa nu vantar lite kulturella upplevelser for oss i nagra dagar innan vi aker vidare!
Hoppas ni har det bra i vinterlandskapet dar hemma!
Hej hej!
Hej hej mina vänner,
Guuud vad jag blir avundsjuk när jag läser denna blogg, jag vill också resa ju!
Vilken tur att allt går bra för er, eller ja, att allt som går mindre bra alltid ordnar sig, haha.
Nu är jag igång med jobb här i Ösd., hemtjänsten.. Det är faktiskt helt ok.
Fortsätt njut av resan nu,
KRAAAM
Kul att ni har det bra och att ni kommit iväg på ert äventyr. Har Emelie slängt kryckorna? Ta vara på er och njut av tillvaron. Ni är verkligen tuffa brudar.
Vi saknar dig Kramar i massor till er båda.
/Elisabeth o Greger
Hejsan våra små godingar. Vilka hårdkokta brudar ni börjar bli. ;-)) Men det är bra för jag vill inte att ni skall bli lurade.
Tatuering i hålfoten låter ju ont att göra men du Emmelie har väl lärt dig att klara smärta och många sprutstick nu efter allt du varit med om.
Vi saknar dig gumman (å dig också förstås Renée)
Kom snart hem (om 2 månader)
Puss o kram mamma Gunsan och pappa Lejfy
Hallo tjejer, nu vill jag höra vart ni är och vad ni gör!! Ni måste hålla kontakt med oss så att vi vet att allt är ok med er.
Kramar mamma Gunsan
hahah det dar overstayet var inte sa uppskattat av mannen pa krabis flygplats kan vi lova. tur att det gick bra for oss alla iaf. man maste vaga leva lite farligt ibland:) vi saknar er sjukt mycket men vi syns snart, love!
