Koh Tao
Hej dar hemma!
Denna gang har vi faktiskt inte sa mycket hemskheter att komma med. Vi har det faktiskt riktigt bra, forutom att tre av fyra har spytt en del nagon dag var sadar!
I forrgar var det dags att lamna Koh Samui for nya aventyr. Koh Tao ar det nya resmalet, det ligger ca 2 h bort med bat fran Koh Samui. Alla forutom Renee har varit har forut, men vi alla ar helt betagna i denna lilla paradiso.
Den ar sa frodig och gronskande!
De tva dagar vi varit har har Emilie och Josefin hunnit med att gora en uppfraschning av sina dykkunskaper med en lite reviewkurs. Ovriga har battrat pa brannan.
I morgon hoppas vi att de dar grabbganget fran Ostersund, dar Emmelies bror ingar kommer hit.
Renee ska borja sin dykkarriar i morgon och hade nog garna haft en van med sig i gruppen. Killarna ska namligen aven de ta dykcert.
Emilie och Josefin ska uppgradera sina cert. till ett advanced. Men vantar pa att Renee ska ta sitt forsta cert forst sa de darefter kan ta advanced tillsammans.
Egentligen skulle Emmelie ocksa vara med men hon ar inte bra an. Idag fick hon hoppa pa sin tredje antibiotikakur.. och fick ocksa order om att inte ga sa mycket pa foten. Sa kryckorka vi hade hoppats bli av med inom kort, verkar bli kvar ett tag till.
Ikvall ska vi ut pa lite festligheter, sa nu ar det dags att dra!
Hej hej!
Var 5:e resekamrat!
Just nu befinner vi oss pa koh samui och gottar oss. Vi fick ju lagga om vara planer da inte emmelie ar i tillstand till att tuba i Laos, utan maste halla sig pa torra land for att inte fa skit i saret pa foten.
Var trogne 5:e resekamrat olyckan reser fortfarnde med oss vart vi an ska och vi hoppas att denne snart ska ge sig av pa egna aventyr och inte snylta pa varan resa. Men som det ser ut nu sa trivs denne ypperligt i vara resesallskap.
Efter ett panikartat beslut, att NU MASTE VI LAMNA ON!! sa bokade vi en resa till Koh Samui, via ett visarun i Kambodja. Tanken med detta visarun, var for att fa 30 nya dagar i Thailand. DOCK, sa var olyckan i farten annu en gang. Denna gang gick han sa langt att han andrade Thailandsregler och bestal oss pa massa dagar! for tydligen, ar det nya regler fran december, som ingen verkar veta om. Namligen att om man reser in till Thailand, via ett grannland, far man numera bara 15 dagar, jamfort med de 30 som det alltid varit forut. Vi paverkades pa det satt att fran att ha ett visum till den 10 feb, fick vi nu istallet till den 2 feb. Trots att vi bad pa vara bara knan och fallde en och annan krokodiltar, sa vagrade de hjalpa oss. Och det ska tillaggas att vi typ MASTE vara i thailand en manad. I nulage ar det fortfarande oklart hur vi ska losa detta...
Meeen efter en bussresa till Bangkok dar humoret inte direkt var pa topp, tog vi sen flyget till Koh Samui. I och med resan forsvann aven de sura minerna i samband med lite gratis mat och dryck pa flygplatsen.
Val pa Koh Samui fick vi allt det vi saknat pa Koh Chang. Varma kvallar, party och framforallt ett bra boende. Vi lyckades deala till oss ett rum for tre, dar vi nu bor fyra istallet for en overkomlig peng. Fran att ha bott en vecka i ett ratthal och delat sang med diverse kryp, har vi nu ett superfrascht rum med varmvatten, ac, kylskap, tv och jaa, rubbet.
Antligen verkade det som att den dar ovalkomna femte respartnern "olyckan" gett sig av.
Dagen efter var ankomst blev aven var grupp komplett igen, da vara kara Vaxjotjejer, Lina och Agnes, anslot och kompletterade.
Men ACK sa fel vi hade!!!
Dag tva pa Samui var det dags for lite spex. Vi hade ju bara kunnat ligga pa stranden hela dagarna pga Emmelies fot. Och det var antligen ganska pigg. det var dessutom hennes sista penicillindag. Vi skulle aven fira Emilies fodelsedag pa riktigt, sahar i efterhand. Sa beslutade vi oss for att hyra tre vespor och utforska on. Allt gick som smort, vi susade runt on (i lagom fart, med hjalm, ville ju inte raka ut for nagon olycka..) besokte vattenfall och vandrade i djungeln. Vi hade verkligen en toppendag!
Tills var kare van olyckan anslot igen...
Vi korde lite offroad for att ta oss till ett STORT vattenfall. Det var nagon slags sand/grusvag, sa vi tog det valdigt forsiktigt. Helt plotsligt i en liten nedforsbacke, borjar Emmelies moppe slira, hon har Agnes dar bak och de bada valter i slowmotion och far moppen over sig. Agnes, som tror att Emmelie ar dod eftersom hon inte ger ifran sig ett ljud, skriker ratt ut. HJAAAAAAAAAAALP HJAAAAAAAAAAlP. Emmelie tror da att agnes ar allvarligt skadad och har tio brutna ben. Agnes far nagon slags superkraft och kickar ivag moppen som legat pa Emmelies felvridna fot.
De andra kommer springandes, Renee, gapskrattandes saklart. "Vad gooooor niiiii?" tills hon inser att det kanske inte gick sa bra som hon trodde.
Agnes klarade sig med smarre skrapsar. Emmelie daremot skrapade upp sin redan sargade fot, samt stukade den rejalt! Da vi sag att det blodde under plastret dar hon hade stygnen blev vi lite oroliga. Dessutom borjade foten svalla alldeles for mycket. Renee, superwoman, sliter av sig linnet och river sonder det och borjar linda hennes fot och tar henne sedan till sjukhus igen!
Dar rontgar det foten. INTE BRUTEN. JIHOO!! men rejalt stukad. Sen bedovade de knat, insida fot och ta. med alldeles for manga sprutor. Sen rengjorde de saren, skrapade och rakade lite typ. Sen fick Emmelie linka hemat med lindad fot och kna, pa sina nya vanner, kryckorna!
Som ett litet extra plus fick hon en ny 7-dagars antibiotikakur. Liver ar harligt ibland! Ingen eftermiddags-ol den har dagen heller.
Sen har dagarna mest sett ut pa foljande satt:
Kliva upp klockan nio
Kopa frukost pa 7/11
Sooola och bada hela dagen (de som kan)
Lattja lite med boll och strandtennis (de som kan)
Aka pa sjukan och fa tvattade sar (Emmelie)
Powernaps
Middag
Partyy (de som kan)
Sa vi haaaar de ju sa himla bra anda! Vi borjar dock acceptera att vi kanske inte blir av med olyckan pa ett tag..
Hoppas ni har det bra dar hemma, vi saknar er...typ!
Varma, lite smasvettiga, kramar!
/Emilie, Renee, Josefin och Emmelie
Ja, turen har inte vant i alla fall...
Jaa, nu sitter vi har, fortfarande pa Koh Chang. Vi har snart varit har i en vecka, alltsa alldeles for lange. Och sa mycket langre an vad vi tankt oss.
Anledningen till detta ar en fot som rakade ut for en olycka. Det borjade sahar:
Det var dagen efter ankomst. Vi hade bott pa ett stalle som hette whitesandbeach. Och vi kande att, nej har hor vi inte hemma. Om vi inte gatt och blivit 50+ tyskar med rynkor pa halsen vill saga.
Sa vi horde oss runt och fick hora att lite langre ner fanns det ett stalle som hette Lonely beach, som var lite mer backpackeranpassat. Sa fick det bli. Vi tar en tuk tuk och borjar leta boende pa det nya stalle. Vi upptacker ratt fort att detta stalle skiljer sig ratt mycket fran andra oar nagra av oss sett under tidigare resor. For att ta sig fram till stranden och boendena, fick vi ga en liten svang genom en snarig djungelliknande natur, for att sedan vada genom larhogt vatten innan vi kom fram! Men vi var anda nojda, vart backpackeraventyr fortsatte liksom. Speciellt rese-jungfrun Renee var hanford av detta spannande liv.
Efter att antligen fatt kasta oss i havet och lapat lite sol. Traffat tva urgulliga tjejer vid namn Lina och Agnes, kande vi att det var dags att kolla vad Koh Chang och Lonely Beach hade att erbjuda oss, kvallstid sa att saga.
Efter dinering med de tva tidigare namnda tjejerna, gick vi runt pa nagra olika barer och pratade och hade det jatte trevligt. Vi fastnade pa en mysig liten bar dar vi traffade massa roliga manniskor fran hela varlden.
Det var jatte kul tills det sker ett litet missforstand med en vaska, fullproppad med vardesaker. Emilie, som hade gatt lite tidigare, hade tagit med sig vaskan. Vi andra som var kvar visste dock inte om detta och var ratt less. Inte sa lyckat med borttappade, kameror, planbocker och lite annat smatt och gatt sadar forsta kvallen...
Besvikna borjar vi var aventyrsvandring hemat. Genom djungeln pa en inte allt for upplyst stig. Sen helt plotsligt sa snubblar Emmelie till lite, tror att han skurit sig lite pa en gren. Blir som lite extra forbannad med tanke pa sinnesstamningen hon redan var pa. Men nar hon sedan kanner pa ankeln, for att se om det bloder, kanner hon att, ojda! nu har hon fatt en extra ta eller nagot som sticker ut genom foten. Det ar namligen en gren som bosatt vid ankeln. Den satt ca 4 cm djupt. Vi alla blev lite smachockade. Provade fortst att dra ut den sjalva men det gick inte vagen.
Vi inser att vi maste till ett sjukhus. Som tur var fick vi skjuts med tva moppethais. Emmelie akte forst. Renee precis efter, men efter en del felkorningarn, kom hon minst en timme senare.
Pa sjukhuset skar de upp benet, langs med pinnen. Men kunde inte sy ihop det forran efter tre dagar, for det satt massa smastickor kvar.
I forrgar fick hon antligen sy det! Det blev 23 stygn. 8 invandigt, och 15 utvandigt. Det tyckte vi alla var ganska haftigt. Speciellt Renee, som hangde over doktorns axel nar han sydde.
En ratt roande sak skedde dag tva nar Emilie skulle folja med som en stottande van. Vi far vanta ett tag pa var tur och borjar prata med en tysk som ramlat med en motorcykel. Han ar helt uppskrapad pa hela benet och armen.
Vi tva far komma in samtidigt, och de borjar tvatta hans sar. Emilie stirrar som hypnotiserad pa hans variga sar. Emmelie ser att Emilie ser lite konstig ut och sager at henne att slita blicken fran det dar. Men nej, hon kan inte. Sen helt plotsligt sa hors bara ett svagt litet neeej, och Emilie tar ett litet steg framat for att sedan ramla ihop i en hog pa golvet. De thailandare som befinner sig i rummet blir jatte upprorda och skyndar sig fram for att fraga vad som hander. Emilie ar fortfarande snurrig med borjar kvickna till. Emmelie berattar att det bara ar blodet som fatt henne svimma och alla borjar skratta, aven Emilie efter ett tag.. Harlig stottande van. Dock sa aterhamtade hon sig och var med under hela Emmelies besok sen!
Det har dock varit ratt lama dagar har nu. Emmelie kan ju inte bada, sa det ar en ratt spannande syn nar de andra hjalper henne er i vattnet for att atminstone fa svalka sig lite. Vara dagar har gatt ut pa att vi kliver upp i god tid, ligger och solar och badar for de som kan. Darefter lite middag och sa med nya vanner varje dag nastan och kanske lite fest for de som kan det. Vi har ju kanske inte sa mycket att klaga pa egentligen. Vi har det faktiskt hur bra som helst efter omstandigheterna. Men vi kanner anda att vi vill ivag
Sa nu kande vi att vi verkligen fatt nog av denna O. Imorgon efter att Emmelie varit pa en sjukhuskoll, sticker vi till Kambodja for ett visarun, och sedan aker vi till Bangkok och flyger till Koh Samui, dar vi verkligen hoppas pa att fa traffa Lina och Agnes igen! Det var som karlek vid forsta ogonkastet mellan oss sex.
Nu tankte vi bjuda pa lite pics, vissa harligare an andra..
Det kan ga battre..
Klockan var runt fyra pa eftermiddagen och vi ville bara ivag till Koh Chang som vi tankt oss.
Dock gick det motigt redan fran borjan nar de enda bussarna gatt for dagen. Vi blev ratt less pa tanken att masta sova i Bangkok och resa forst dagen efter, da det skulle droja ytterligare an dag tills vi fick kasta oss i havet.
Men da som en raddande angel (som sen visade sig snarare vara en lomsk djavul) kommer det en liten Thai-man som sager att vi kan ta en taxi for en billig peng. Da skulle aven farjan till Koh Chang inga i priset.
Vi fragar om det gar en farja samma kvall som vi kommer hinna med. No problem, fick vi som svar och akte nojda ivag med hans forare.
MEN, nej da, farjorna hade ju gatt sen lange tillbaka visade det sig 4 timmar senare. Klockan var da runt 9 pa kvallen, det ar kolsvart, vi ar hungriga, svettiga och ratt less pa att resa.
Han som kor oss, som inte kan ett ord engelska, ringer da ett nummer. Vi far prata med en kvinna som sager att hon har en bat som kan kora oss. Perfeeekt tanker vi och sager att den vill vi med.
Vi ar sa glada sa att allt lost sig anda, tills vi kommer fram och taxiforaren vagrar betala for baten som var inkluderad i priset.
Efter en massa dividerande och disskutioner fram och tillbaka med valdigt sura miner fran var sida. Inser vi att vi hellre pungar ut nagra hundra extra pa att fa ta denna bat over, an att forsoka hitta boende sjalva mitt ute i odemarken.
Sen nar baten kommer for att hamta oss, ser vi att baten vi betalat sa mycket extra for ar en liten traeka och inget annat!
Vi far hoppa i den rangliga baten och sen kor tre locals oss den dryga halvtimmen till koh chang. De hade oppnat hamnen bara for oss och vi kande oss lite viktiga dar nastan.
Trots att det verkligen inte blev som vi tankt, sa kande vi att det var vart de extra pengarna anda. Det var nastan magisk nar vi akte dar med baten. Fullmanen lyste upp var vag nar vi gungade fram pa havets vagor. Det var en harligt ljummen bris, och vi kunde antligen kanna att vi var har, ute pa vara livs resa. Pa andra sidan jorden tillsammans vi fyra och vi hade manga ovantade aventyr framfor oss!
Hej!
Det ska inte ga for latt...
Halla i stugan!
VI LEVER! Det trodde ni inte va?
Det ar val lika bra att borja fran borjan.
Jaaa, vi sager farval till Are-Ostersund flygplats. Nagra tarar faller, dock inte fran vara kinder.
Allt gar verkligen som pa rals, tills vi kommer till Arlanda.
En liten dialog mellan oss fyra:
Josefin: Alltsa en lite roligt grej, det ar ju att mitt pass verkligen ar pa gransen till ogiltigt. Det gar ut prick 6 manader efter vi kommer hem typ.
Renee: Haha, mitt gar ut 5 manader efter hemresan.
Ovriga i kor: MEN RENEE??? det ar ju inte sa bra, det MASTE ju vara giltigt 6 manader efter hemresa!!
Renee: Ahh, det loser sig, fem eller sex manader spelar val ingen roll! Jag tror jag chansar!
Jaaaa, men efter att vi hort oss for andra, trots renees naiva forhoppningar om att det ar lugnt. Inser vi att NEJ, det ar inte sa lugnt. Renee skulle nog inte fa folja med hem, med sitt gamla pass. PANIK!
klockan tickar. Tankar flyger runt. Vad hander, vad hander?
Jo, vi far kasta oss ut, leta reda pa en buss som kan ta oss till passpolisen nagra minuter bort. Vi tanker att ja, vi fixar ett provisoriskt. Det blir bra!
Men nej, det blev det inte heller. Passpolisen kunde namligen bara skriva ut ett sadant for 7 manader, vilket inte hjalpte oss det minsta.
Paniken, som hade lagt sig for en stund blossade upp i rasande fart!
Tack gud, for det loste sig anda. De var en valdigt hjalpsam polis som gjorde ett nytt pass, som hon sen skickade till svenskaambassaden i Bangkok. Vi ska hamta det dar i mars typ.
Slutsats: Renee ar samst! Men det blir i alla fall spannande att se vad som skall handa harnast!
Sen gick det braaa fran arlanda via Wien, till Bangkok. Dar det gick lite samre igen.
Men det ar en annan historia. Nu ar vi sa troootta efter alldeles for lite somn och alldeles for mycket aventyr!
Ta hand om er dar hemma, vi har det bra har sa att eeeeh...
Hej!
21 timmar kvar
MEN, i morgon ska vi i alla fall åka på en liten semester. Vi ska vara ute ur detta land i 102 dagar. Eller så länge pengarna räcker (typ 14 dagar) och vi sänder en tanke till alla som ska vara kvar här hemma i "vintervädret" dvs plusgrader och blixthalka! HÄHÄHÄ! sug på den ni!
Ähe, vi vill inte skriva så mycket mer denna sena timme,.
Dock har vi kommit fram till att Emmelie Ågren, just det namnet. Inte är bra om man ska omvandla det i olika namecreators... blir bla Straight Retardo om man är en ganstah. The useless ex girlfriend, om man är superhjälte (VA?) Inte helt okej.
Vi avslutar denna bloggsession med tre starka hej
HEJ HEJ HEJ!
