Tiden gar visst fort nar man har roligt...
Vi lever fortfarande!
Vi har dock varit fullt upptagna med att ha the time of our lives, och alltsa inte skrivit har pa ett tag!
Vi har varit i VangVien, Laos och tubat som det sa fint kallas.
Det gar ut pa att man aker pa ett inner traktordack i en flod som ar sa grund dessa dagar.. Man behover dock inte aka sa langt, for man stannar mest hela tiden pa olika barer. BeerLao ar numera var basta van med andra ord.
Vi var dar i typ 9 dagar och hade det hur roligt som helst.
Vi traffade tva skanekillar, Christoffer och Marcus, redan pa bussen dit. Sedan dess var vi inte ifran varandra manga minuter.
Det var jobbigt att aka ifran bade dom och tubingen. Men det var dags for nya aventyr, som inte inkluderade sa mycket Beerlao..
Som de vana bussresenarer vi nu ar, sa tog vi bussen till Bangkok. resan tog ungefar 16 timmar. Piece of cake.
Efter att ha lamnat Laos dar bussarna knappt tar sig fram pa dammiga vagar, dar man knappt vidror satet under resan, for man skumpar sa mycket pa de vardelosa vagarna. Sa var det en ren frojd att fa placera stjarten pa en mjuk dyna i en tvattakta thai VIPbuss (alla som varit har vet vad vi menar) att det dessutom var sa lite folk pa bussen att alla fick tva saten var. Det var helt OK tyckte vi!
Det blev en snabb visit i Bangkok, bara sisadar en 9 timmars vantan pa en iskall flygplats! Dar en nagot sliten Emmelie aka Slemhostan, lag och sov pa Starbucks.
Nasta destination- Kuala Lumpur och Malaysia. Dar var vi inte heller sa lange.
Traskade runt halva staden med en ryggsack i form av en hollandsktant. I jakt pa ett billigt boende. Hon ville sa garna bo i samma rum, men dar tog det stopp!
Sen hade vi sa stora planer for den enda kvallen vi skulle spendera i KL. Vi akte till Petronas Twin Towers for finmiddag och bio. Gick sadar.
Vi var inne i en affar innan hungern blev for stor. Nar vi hade en varsin pizza i magen, var det dags for betalningen.
Emmelie tar fram sin planbok, tror hon, det var dock ingen i hennes hand. Eller i hennes fickor, eller i hennes ryggsack, eller i Renees ryggsack. Den var borta!
Emmelie far en smarre kansla av panik och borjar irra runt i ett forsok att tanka logiskt. Var den med hit? Nar hade jag den sist? Inser att det enda troliga stallet ar att hon nog lamnat den kvar pa den enda affaren dom besokte.
Efter att ha sprungit runt upp och ner i trappor for att hitta tillbaka, saa blir mott av ca 4 malajer inne pa affaren som pekar och skrattar. De hade hittat hennes planbok och letat overallt!! De hade dock redan ringt Visakontoret. Sa det kortet ar nu sparrat. Men vad gor det nar man har ICAbanken! Jippi!
Saaa, lattade traskar dom mot bion. Kanns skont att fa koppla av med lite popcorn efter den vilda turen. Men, vad tomt det ar? Och har filmen redan borjat? Vi gar till kassan, heeej ursakta! Kan vi ga pa filmen som nyss borjadee?
Visade sig dock att den borjat for en timme sedan, da vi missat att det ar en timmes tidskillnad har i Malaysia jamfort med Thailand. PHU! tankte vi da, hade vi inte missat bion, hade vi med all sakerhet missat flyget dagen darpa med en timme.
Ja, planet ja, det holl vi anda pa att missa! Vi var ju dar i sa god tiiiid, eftersom vi nu visste om tidsskillnaden. Jaaada, fikade lite eftersom vi hade sa mycket tiiiid. Borjar strosa lite mot gaten, kanske dags snart. Namen vad ropar dom? EMMLEIE AGREN, RENEE STROM GO TO THE GATE IMMIDETELY!!! ooops, ar det vi? Den strosande promenaden fick da overga till latt galopp. Ut pa landningsbanan till planet dar alla vantade, 2 sek senare var vi i luften!
Jaa, nu sitter vi har pa ett SEEEGT internet i Kuching, Borneo, Malaysia. Alltsa inga bilder nu heller!
Den kommande veckan har vi tank vara valdigt aktiva. Djungeltrekks, Kayaking och sana dar spannande saker har vi tankt gora. Dock ar det varldens monsunregn nu i denna tropiska stad. Far se om det klarnar upp...
Ha det sa braaa nu!
We made it!
Resan som tog ungefar 24 timmar var ju inte det minsta jobbigt.
Snarare valdigt bekvam, lagomt temp. Och med den stora gottepasen vi hade med oss hade vi kunnat rest dubbelt sa langt! Mer buss at folket, helt klart! Har redan nu bestamt oss att det blir bussen till Bangkok harifran sen ocksa!
Jaaa, vi pallar inte att skriva sa mycket mer denna gang. Men nu ar vi i alla fall framme i Vientiane, Laos. Vi aker vidare redan i morgon till en av resans hojdpunkter (hoppas vi) VangVien och tubingen.
Over and out!
Mot Laos!
Vi har vart pa ett super market och bunkrat upp med godsaker. Sa vi ska ha nagot att gora pa vagen. Tyvarr utan resekudde som sagt ;( menmen tillsammans tar vi oss nog igenom det har!!
Vi hoppas att vara magar ska halla sig lugna och sansade hela vagen for pa bussen finns ingen toalett och gud vet nar vi kan stanna for toastopp vilket ar varat storsta problem nar vi reser. Da Renees laktosmage ar valdigt oberaknelig, och reagerar mot det mesta numera, och Emmelies blasa ar i storleken av en arta, och eftersom hon blivit en kamel som slukar litervis med vatten per dag, ja da blir det nagra toalettbesok per dag...
Onska oss lycka till sa syns vi pa andra sidan!
Generost med kramar fran oss till alla hemma!!
Bye bye Vietnam
Nu har vi klarat av annu ett land lite i rekordfart sadar.
Trots att vi ska vara borta i 102 dagar, sa ar det anda manga stallen som vi maste hasta igenom. Just for att vi ska hinna se sa manga stallen som mojligt!
Efter Phu Qouc var det dags for en storstad igen. Ho Chi Minh City (Saigon) stod pa planeringen. Resan dit var dock allt annat an angenam. Den borjade bra med en 3 timmar lang batresa, for att sedan overga till ett trangt och svettigt helvete i framsatet pa en minibuss. De 24 mil som det var till Ho Chi Minh tog baaara nio timmar sa vi var nojda!
I Ho Chi Minh var vi bara i 2 dagar. Forsta dagen var det den stora turistdagen. Forst besokte vi Cu Chi tunnlarna, fran Vietnamkriget. De ligger fem mil utanfor staden, och an en gang fick vi smaka pa den underbara trafiken da det tog tva timmar dit. Det var valdigt intressant dar, vi hade en jatte bra guide som visade oss runt och beratta alla fiffiga losningar Vietnameserna hade kommit pa for att forsvara sig fran Amerikanerna. Vi fick aven ga in i en tunnel. Den skulle tydligen vara 'turistanpassad' men den var anda saaaa liten. Renee den klaustrofobiska stackaren pallade dock inte att ga ner i dom, men provade ga ner i en lucka men fick en smarre panik attack och emmelie fick ta hand om henne lite innan hon lugnade ner sig.
Sen nasta punkt pa schemat denna dag var att besoka KrigsMuseumet. Aven det otroligt intressant och verkligen vart de 10 kronorna det kostade att ga in!
Det var Otroligt gripande bilder! Det var bilder tagna mitt i stridens hetta. Men aven manga bilder tagna pa manniskor som drabbats av kriget och de gifter som Amerikanarna besprutade stora mangder av. Det ar manniskor som det aven det senaste decenniet fotts med svara missbildningar..
Resten av dagen spenderades under lite muntrare omstandigheter. Vi akte runt med en varsin Cyclo. En liten vagn framfor en vanlig cykel. Kikade lite i shoppingcenter, och sedan avslutade vi kvallen med att testa pa lite barer nara dar vi bor. Klockan fem kom vi hem till vart cell liknande boende!
Dagen efter gick mest at att vanta in det annalkande flyget (inte buss, tack och lov!!) som skulle ta oss till Hanoi.
Vi fikade och laste och tog det bara lugnt.
Efter lite forseningar sa lamnade vi Ho Chi Minh vid halv nio tiden pa kvallen.
Ho Chi Minh var en spannande stad, men det var aven lite pafrestande, da det verkligen var full ruljans HELA tiden. Att det ar lika manga mopeder som manniskor i denna fem miljoners stad sager val en hel del..
Sen sent igar natt kom vi fram till spokstaden Hanoi. Borjade inte sa bra nar vi kommer in till staden klockan tolv pa natten. Det ar inte en sjal ute och nar vi ska ta en taxi med orden, - nearest cheap guesthouse, inser vi att nej. De kan ingen engelska har, ALLS! Efter lite samtal till en engels talande Vietnames och lite irrande runt i staden, hittade vi en billigt boende av en ren slump och vi kunde antligen fa sova lite.
Idag har vi varit uppe och gatt runt i denna stad i ungefar 8 timmar. Den stora skillnaden mellan Hanoi och alla andra stallen vi varit pa ar temperaturen. Det ar KALLT har. Kan inte ha varit mer an 20 grader, och det har varit lite latt duggregn hela dagen. Men det ar en mysig stad som vi gillar valdigt mycket.
Vi hade ett viktigt mission idag och det va att hitta en varsin resekudde til bussturen och vi har verkligen varit runt i hela hanoi och letat men det verkar inte finns har sa ska nagon hit sa ta med en resekudde for ni lar ju inte hitta nan har.
I morgon ska vi ta bussen till Laos, 20 timmar beraknas den till. Men vi har hort att bussresan mellan Hanoi och Vientiane i Laos, kallas bussresan fran helvetet. Sa vi far se hur det gar. Vi fattiga resenarer tycker att de 15 dollar den resan gar los pa ar mer vard an att flyga och betala 170 dollar i alla fall!
Ha det sa braaaa
Hej hej!
Update!
Dock sa var det kanske ett tag sedan vi uppdaterade denna blogg.
Anledningen ar att vi befinner oss pa en paradis O vid namn Phu Qouc, i Vietnam. Dar det inte finns tillgang till sa manga datorer, inte i de omradena vi ror oss i, i alla fall!
Vi ar har for att ta semester fran semester skulle man kunna saga!
Det ar saaa lugnt har, och efter de hektiska dagarna i Kambodja, och en nagot dramatisk gransovergang sa var detta valbehovligt.
Vi kan saga att resan till denna o var allt annat an latt. Det borjade med att vi blev lite lurade nar vi skulle boka en resa hit. Vi akte buss till en liten liten hala vid namn Kep, nar Vietnams grans. Vi hade fatt hora att man kunde ta baten darifran till P-Q. Men nej da, istallet fick vi da aka tuk tuk genom kambodjas landsbyggd i 3.5 mil pa vagar som var sa daliga och guppiga att det ar ett under att vi ens tog oss framat. Dar barn som troligtvis aldrig tidigare sett vita manniskor sprang efter oss och vinkade och ropade. For att sedan masta aka alldeles for mycket moppe pa lika daliga vagar, bara for att det var det enda transportmedel. For att sedan ta oss till Vietnams grans utan varken visum eller en giltig utresebiljett (som fungerar om man inte har ett visum) Sedan var vi i liten hala till stad Dar Vietnamesiska unga man, helt ogenerade plockade upp mobiltelefonskamerorna och tryckde av kort 10 cm fran vara fejs.
3 Timmar med en sk slowboat dar vi satt pa bankar som inte var gjorda for de jattekvinnorna vi ar, sa tog vi oss i alla fall fram hit.
Vi har varit har nu i tva dagar och bara solat och levt livet. Varje kvall har vi suttit pa den kritvita stranden och sett himlen fargas av otroliga nyanser nar solen sakta har gatt ned over horisonten.
Igar hade vi ett lovemoment, nar vi gick ned till stranden med levande ljus och la oss pa filtar och tittade pa stjarnorna.
Detta lovemoment hor hemma har pa on, da det enbart ar karlekspar och barnfamiljer som ar har.
Men vi klagar inte, vi har ju varandra, och det ar inte fy skam!
Nu ska vi dock snart forsoka ga hem i den kolsvarta natten (klockan ar snart nio och vi har blivit pensionarer som inte gar och lagger oss efter tio) sa ni far ha det sa bra dar heemma, snart har vi varit borta halva tiden. Tiden gar fort nar man har roligt har vi upptackt, sa innan vi vet ordet av kommer vi vara hemma igen! men vi ska foroska ta vara pa varje minut har i paradiset!
Kambodja
Emmelie och Renee fortsatter ut pa aventyr med forsta stopp i Kambodja, medan Emilie och Josefin soker lyckan i Filippinerna.
Sista kvallen pa Phi Phi avslutades pa ett lite mer minnesvart satt an vanligt. Da vi alla fyra bestamde oss for att tagga oss.
Vi har under hela resan pratat om att gora detta, och det var forst dar pa Phi Phi som bade ratt motiv och mod infann sig.
Vi fyra ar nu stolta agare till ett varsitt Enjoy skriver i vanster halfot. Med andra ord inget synligt! sa alla ni foraldrar som blev lite oroliga, kan nu pusta ut!
Dagen darpa hade vi en lang resa framfor oss. Klockan tva avgick baten och darefter vantade X antal timmars bussakning med ankomst kl 0600 i Bangkok.
Dar tog vi in pa ett hotell och sov nagra timmar. Nagra timmar for manga blev det saklart.
Och det stora arendet vi hade i Bankok, att hamta ut Renees nya pass, jaa det holl pa att ga i stopet.
Nar vi glada i hagen ringer ambassaden ca kl 12 och fragar om passet kommit. Far vi som svar att ja, nog har det kommit med vi stanger klockan tolv.
Ja juuuust! men det var en valdigt snall kvinna som sa att hon kunde hjalpa oss om vi kom in klockan tva istallet, sa sa fick det bli.
En handelse som intraffade daremellan, som var bade oerhort roligt och chockerande var, att nar vi strosade runt dar pa khao san road, turistgatan, sa hade vi precis nastlat oss in bakom ett stand i en liten grand, och vilka moter vi?
JO MAYA OCH HANNA som vi senare ska mota upp pa Bali! Det utvaxlades hyffsat chockade och komiska miner innan vi antligen insag att jo, det ar faktiskt dom!
Sa vi hade en jatte mysig dag och kvall tillsammans, med lite middag, shopping och massage. Nu drojer det lite mer an fyra veckor, men sen ses vi igen!
Dagen darpa tog vi en buss till gransen. Vi hade ett litet nervost moment dar nar vi kom till Thailandsgrans. Med tanke pa de SJUTTON dagar overstay vi har. Vi fick ga till en speciellt kassa och det blev lite chockade miner och hojda ogonbryn nar de sag hur lange sedan det var vara visum hade gatt ut. Men 8500 baht fattigare och massa signeringar senare var vi klara att fa ga vidare!
Kambodja ar ett valdigt korrupt land och alla har ett samarbete med varandra sa det gynnar dom istallet for oss turister. Tar man en buss fran gransen till Siam Reap som var var destination, kan det ta mer an 5 timmar. Fast strackan ar ungefar 16 mil. Visst det ar en riktigt dalig vag, men bussen sammarbetar med guesthousen i staden. Sa bussen tar sa lang tid som mojligt pa sig, for att turisterna ska vara trotta och inte orka leta boenden pa egen hand, utan istallet bara ta de guesthouse som bussen slapper av dom vid.
Men som de globetrotters vi ar (?) sa tog vi en taxi istallet, vi delade den med ett aldre tyskt par som larde oss en massa om hur man ska bete sig i detta luriga land. Resan tog inte ens tre timmar och efter lite letande hittade vi ett valdigt billig men bra boende.
Sa nu vantar lite kulturella upplevelser for oss i nagra dagar innan vi aker vidare!
Hoppas ni har det bra i vinterlandskapet dar hemma!
Hej hej!
oplanerad resa till phuket!
Kom med baten igar till Phi Phi efter att ha akt natt baten liggandes som packade sillar men diverse obekanta manniskor men det va trevligt, darefter buss och bat igen. Val framme fick vi ga en svettig promenad till det guest house dar vi skulle bo, och checkade in. Sen ner pa stranden, harligt!!.
Just nu sitter jag(renee) pa ett sjukhus i Phuket och skriver. Anledningen till detta ar att igar runt 4 tiden fick var van Maria ett krupp anfall pa phi phi vilket vi befarade skulle handa.
Jag, Maria och sophie gick hem fran stranden till hotellet dar Maria fick svart att andas och hosta sa va fick ga en bit till en klinik som oturligt nog var nedlaggd, darefter fick va aka pa en liten moppe med sidovagn alla 3 till sjukhuset som ligger en liten bit langra bort for att fa hjalp.
Val dar fick Maria lite sprutor och oxygen och adrenalin for att latta upp andningen, men det fanns tyvarr ingen doktor tillganglig sa det va bara att hyra en speed boat som korde oss over till Phuket. Denna resa tog 1 timma och den va allt annat an angenam da de korde ganska fort och vattnet va inte direkt stilla och lugnt.
Sen va det ambulans till sjukhuset dar de gjorde nagra tester pa maria och stallde an massa frago, detta tog ett tag att svara pa och forsta da de inte pratar as bra engelska har men efter att tag fortsod de vad som hant.
Vi 3 fick hyra ett rum har over natten och hoppades pa att fa ta baten hem igen idag, men sa ar inte fallet utan va verkar vara fast har tills imorrn och vi HOPPAS vi kan ta en tidig bat tillbaka till de andra imorrn men det far vi val se.
Maria mar nu bra men vi vantar bara fran klartecken fran lakaren for att kunna fa henne utskriven.
Jag och sophie har gatt omkring har i Phuket utan skor, da vara blev kvar pa phi phi och alla har tycker det ar hel konstigt, och det gor inte som oss svenskar, vantar till nan gatt forbi och viskar lite och tittar utan har pekar dom kommenterar hogt och skrattar at oss, sa har ar vi just nu ett vandrande skamt. jaja det maste man val bjuda pa.
Emmelie, Emilie, Josse och Linnea ar kvar pa Phi Phi och badar, solar och har det skont hoppas pa att kunna joina dem imorrn.
detta va bara en liten rapport, fran Phuket!!
hors snart igen!
Full moon!
Just nu befinner vi oss pa koh pangan(om det nu stavas sa).
Igar va det full moon paty, gaaaaalet mycke folk pa stranden och festade till 10 pa morgonen om man sa ville men ingen av oss lyckades halla igang sa lange, men vissa langre an andra.
Vi motte upp maria, sophie och linnea sa vi ar har alla 7 tillsammans nu och ska snart ta natt baten till phi phi och utforska annu en o ska bli spannande.
Emmelies sar ser mycket battre ut och snart kommer hon nog unna bada pa egen hand utan assistans men foten ar dock fortfarande en blek fet boll fast det ordnar nog snart upp sig, vi ar possitiva!
blev bara en kortis nu men det kommer mer.....senare!
hoppas ni har det bra hemma vi har det iallafall fantastiskt har!!
Divers
Tankte bara skriva en liten kortis idag!
Maste meddela att numera ar Renee en Open Water Diver. Stort grattis!
Och inte nog med det, idag paborjade Emilie, Josefin och Renee sin Advanced kurs ocksa.
Det var sa manga av ostersundskillarna som gillade det dar med dykning, att alla utom tva fortsatte med kursen.
De tva sjalarna, Mattias och Bowie samt kryckan for ut pa aventyr idag. Moppar hyrdes (kryckan lar sig inte av sina misstag) Hon fick dock inte kora sjalv utan hon fick aka med en van vespadriver, Mattias.
Och vet ni vad? INGA OLYCKOR SKEDDE!!
Istallet var det en helt underbar tur runt on. Denna o ar sa vacker!!! Moppar ar egentligen en mycket bra uppfinning. Betalar ingenting i hyra och man ser sa mycket mer!
Hoppas ni har det bra dar hemma folks!
hej!
Koh Tao
Hej dar hemma!
Denna gang har vi faktiskt inte sa mycket hemskheter att komma med. Vi har det faktiskt riktigt bra, forutom att tre av fyra har spytt en del nagon dag var sadar!
I forrgar var det dags att lamna Koh Samui for nya aventyr. Koh Tao ar det nya resmalet, det ligger ca 2 h bort med bat fran Koh Samui. Alla forutom Renee har varit har forut, men vi alla ar helt betagna i denna lilla paradiso.
Den ar sa frodig och gronskande!
De tva dagar vi varit har har Emilie och Josefin hunnit med att gora en uppfraschning av sina dykkunskaper med en lite reviewkurs. Ovriga har battrat pa brannan.
I morgon hoppas vi att de dar grabbganget fran Ostersund, dar Emmelies bror ingar kommer hit.
Renee ska borja sin dykkarriar i morgon och hade nog garna haft en van med sig i gruppen. Killarna ska namligen aven de ta dykcert.
Emilie och Josefin ska uppgradera sina cert. till ett advanced. Men vantar pa att Renee ska ta sitt forsta cert forst sa de darefter kan ta advanced tillsammans.
Egentligen skulle Emmelie ocksa vara med men hon ar inte bra an. Idag fick hon hoppa pa sin tredje antibiotikakur.. och fick ocksa order om att inte ga sa mycket pa foten. Sa kryckorka vi hade hoppats bli av med inom kort, verkar bli kvar ett tag till.
Ikvall ska vi ut pa lite festligheter, sa nu ar det dags att dra!
Hej hej!
Var 5:e resekamrat!
Just nu befinner vi oss pa koh samui och gottar oss. Vi fick ju lagga om vara planer da inte emmelie ar i tillstand till att tuba i Laos, utan maste halla sig pa torra land for att inte fa skit i saret pa foten.
Var trogne 5:e resekamrat olyckan reser fortfarnde med oss vart vi an ska och vi hoppas att denne snart ska ge sig av pa egna aventyr och inte snylta pa varan resa. Men som det ser ut nu sa trivs denne ypperligt i vara resesallskap.
Efter ett panikartat beslut, att NU MASTE VI LAMNA ON!! sa bokade vi en resa till Koh Samui, via ett visarun i Kambodja. Tanken med detta visarun, var for att fa 30 nya dagar i Thailand. DOCK, sa var olyckan i farten annu en gang. Denna gang gick han sa langt att han andrade Thailandsregler och bestal oss pa massa dagar! for tydligen, ar det nya regler fran december, som ingen verkar veta om. Namligen att om man reser in till Thailand, via ett grannland, far man numera bara 15 dagar, jamfort med de 30 som det alltid varit forut. Vi paverkades pa det satt att fran att ha ett visum till den 10 feb, fick vi nu istallet till den 2 feb. Trots att vi bad pa vara bara knan och fallde en och annan krokodiltar, sa vagrade de hjalpa oss. Och det ska tillaggas att vi typ MASTE vara i thailand en manad. I nulage ar det fortfarande oklart hur vi ska losa detta...
Meeen efter en bussresa till Bangkok dar humoret inte direkt var pa topp, tog vi sen flyget till Koh Samui. I och med resan forsvann aven de sura minerna i samband med lite gratis mat och dryck pa flygplatsen.
Val pa Koh Samui fick vi allt det vi saknat pa Koh Chang. Varma kvallar, party och framforallt ett bra boende. Vi lyckades deala till oss ett rum for tre, dar vi nu bor fyra istallet for en overkomlig peng. Fran att ha bott en vecka i ett ratthal och delat sang med diverse kryp, har vi nu ett superfrascht rum med varmvatten, ac, kylskap, tv och jaa, rubbet.
Antligen verkade det som att den dar ovalkomna femte respartnern "olyckan" gett sig av.
Dagen efter var ankomst blev aven var grupp komplett igen, da vara kara Vaxjotjejer, Lina och Agnes, anslot och kompletterade.
Men ACK sa fel vi hade!!!
Dag tva pa Samui var det dags for lite spex. Vi hade ju bara kunnat ligga pa stranden hela dagarna pga Emmelies fot. Och det var antligen ganska pigg. det var dessutom hennes sista penicillindag. Vi skulle aven fira Emilies fodelsedag pa riktigt, sahar i efterhand. Sa beslutade vi oss for att hyra tre vespor och utforska on. Allt gick som smort, vi susade runt on (i lagom fart, med hjalm, ville ju inte raka ut for nagon olycka..) besokte vattenfall och vandrade i djungeln. Vi hade verkligen en toppendag!
Tills var kare van olyckan anslot igen...
Vi korde lite offroad for att ta oss till ett STORT vattenfall. Det var nagon slags sand/grusvag, sa vi tog det valdigt forsiktigt. Helt plotsligt i en liten nedforsbacke, borjar Emmelies moppe slira, hon har Agnes dar bak och de bada valter i slowmotion och far moppen over sig. Agnes, som tror att Emmelie ar dod eftersom hon inte ger ifran sig ett ljud, skriker ratt ut. HJAAAAAAAAAAALP HJAAAAAAAAAAlP. Emmelie tror da att agnes ar allvarligt skadad och har tio brutna ben. Agnes far nagon slags superkraft och kickar ivag moppen som legat pa Emmelies felvridna fot.
De andra kommer springandes, Renee, gapskrattandes saklart. "Vad gooooor niiiii?" tills hon inser att det kanske inte gick sa bra som hon trodde.
Agnes klarade sig med smarre skrapsar. Emmelie daremot skrapade upp sin redan sargade fot, samt stukade den rejalt! Da vi sag att det blodde under plastret dar hon hade stygnen blev vi lite oroliga. Dessutom borjade foten svalla alldeles for mycket. Renee, superwoman, sliter av sig linnet och river sonder det och borjar linda hennes fot och tar henne sedan till sjukhus igen!
Dar rontgar det foten. INTE BRUTEN. JIHOO!! men rejalt stukad. Sen bedovade de knat, insida fot och ta. med alldeles for manga sprutor. Sen rengjorde de saren, skrapade och rakade lite typ. Sen fick Emmelie linka hemat med lindad fot och kna, pa sina nya vanner, kryckorna!
Som ett litet extra plus fick hon en ny 7-dagars antibiotikakur. Liver ar harligt ibland! Ingen eftermiddags-ol den har dagen heller.
Sen har dagarna mest sett ut pa foljande satt:
Kliva upp klockan nio
Kopa frukost pa 7/11
Sooola och bada hela dagen (de som kan)
Lattja lite med boll och strandtennis (de som kan)
Aka pa sjukan och fa tvattade sar (Emmelie)
Powernaps
Middag
Partyy (de som kan)
Sa vi haaaar de ju sa himla bra anda! Vi borjar dock acceptera att vi kanske inte blir av med olyckan pa ett tag..
Hoppas ni har det bra dar hemma, vi saknar er...typ!
Varma, lite smasvettiga, kramar!
/Emilie, Renee, Josefin och Emmelie
Ja, turen har inte vant i alla fall...
Jaa, nu sitter vi har, fortfarande pa Koh Chang. Vi har snart varit har i en vecka, alltsa alldeles for lange. Och sa mycket langre an vad vi tankt oss.
Anledningen till detta ar en fot som rakade ut for en olycka. Det borjade sahar:
Det var dagen efter ankomst. Vi hade bott pa ett stalle som hette whitesandbeach. Och vi kande att, nej har hor vi inte hemma. Om vi inte gatt och blivit 50+ tyskar med rynkor pa halsen vill saga.
Sa vi horde oss runt och fick hora att lite langre ner fanns det ett stalle som hette Lonely beach, som var lite mer backpackeranpassat. Sa fick det bli. Vi tar en tuk tuk och borjar leta boende pa det nya stalle. Vi upptacker ratt fort att detta stalle skiljer sig ratt mycket fran andra oar nagra av oss sett under tidigare resor. For att ta sig fram till stranden och boendena, fick vi ga en liten svang genom en snarig djungelliknande natur, for att sedan vada genom larhogt vatten innan vi kom fram! Men vi var anda nojda, vart backpackeraventyr fortsatte liksom. Speciellt rese-jungfrun Renee var hanford av detta spannande liv.
Efter att antligen fatt kasta oss i havet och lapat lite sol. Traffat tva urgulliga tjejer vid namn Lina och Agnes, kande vi att det var dags att kolla vad Koh Chang och Lonely Beach hade att erbjuda oss, kvallstid sa att saga.
Efter dinering med de tva tidigare namnda tjejerna, gick vi runt pa nagra olika barer och pratade och hade det jatte trevligt. Vi fastnade pa en mysig liten bar dar vi traffade massa roliga manniskor fran hela varlden.
Det var jatte kul tills det sker ett litet missforstand med en vaska, fullproppad med vardesaker. Emilie, som hade gatt lite tidigare, hade tagit med sig vaskan. Vi andra som var kvar visste dock inte om detta och var ratt less. Inte sa lyckat med borttappade, kameror, planbocker och lite annat smatt och gatt sadar forsta kvallen...
Besvikna borjar vi var aventyrsvandring hemat. Genom djungeln pa en inte allt for upplyst stig. Sen helt plotsligt sa snubblar Emmelie till lite, tror att han skurit sig lite pa en gren. Blir som lite extra forbannad med tanke pa sinnesstamningen hon redan var pa. Men nar hon sedan kanner pa ankeln, for att se om det bloder, kanner hon att, ojda! nu har hon fatt en extra ta eller nagot som sticker ut genom foten. Det ar namligen en gren som bosatt vid ankeln. Den satt ca 4 cm djupt. Vi alla blev lite smachockade. Provade fortst att dra ut den sjalva men det gick inte vagen.
Vi inser att vi maste till ett sjukhus. Som tur var fick vi skjuts med tva moppethais. Emmelie akte forst. Renee precis efter, men efter en del felkorningarn, kom hon minst en timme senare.
Pa sjukhuset skar de upp benet, langs med pinnen. Men kunde inte sy ihop det forran efter tre dagar, for det satt massa smastickor kvar.
I forrgar fick hon antligen sy det! Det blev 23 stygn. 8 invandigt, och 15 utvandigt. Det tyckte vi alla var ganska haftigt. Speciellt Renee, som hangde over doktorns axel nar han sydde.
En ratt roande sak skedde dag tva nar Emilie skulle folja med som en stottande van. Vi far vanta ett tag pa var tur och borjar prata med en tysk som ramlat med en motorcykel. Han ar helt uppskrapad pa hela benet och armen.
Vi tva far komma in samtidigt, och de borjar tvatta hans sar. Emilie stirrar som hypnotiserad pa hans variga sar. Emmelie ser att Emilie ser lite konstig ut och sager at henne att slita blicken fran det dar. Men nej, hon kan inte. Sen helt plotsligt sa hors bara ett svagt litet neeej, och Emilie tar ett litet steg framat for att sedan ramla ihop i en hog pa golvet. De thailandare som befinner sig i rummet blir jatte upprorda och skyndar sig fram for att fraga vad som hander. Emilie ar fortfarande snurrig med borjar kvickna till. Emmelie berattar att det bara ar blodet som fatt henne svimma och alla borjar skratta, aven Emilie efter ett tag.. Harlig stottande van. Dock sa aterhamtade hon sig och var med under hela Emmelies besok sen!
Det har dock varit ratt lama dagar har nu. Emmelie kan ju inte bada, sa det ar en ratt spannande syn nar de andra hjalper henne er i vattnet for att atminstone fa svalka sig lite. Vara dagar har gatt ut pa att vi kliver upp i god tid, ligger och solar och badar for de som kan. Darefter lite middag och sa med nya vanner varje dag nastan och kanske lite fest for de som kan det. Vi har ju kanske inte sa mycket att klaga pa egentligen. Vi har det faktiskt hur bra som helst efter omstandigheterna. Men vi kanner anda att vi vill ivag
Sa nu kande vi att vi verkligen fatt nog av denna O. Imorgon efter att Emmelie varit pa en sjukhuskoll, sticker vi till Kambodja for ett visarun, och sedan aker vi till Bangkok och flyger till Koh Samui, dar vi verkligen hoppas pa att fa traffa Lina och Agnes igen! Det var som karlek vid forsta ogonkastet mellan oss sex.
Nu tankte vi bjuda pa lite pics, vissa harligare an andra..
Det kan ga battre..
Klockan var runt fyra pa eftermiddagen och vi ville bara ivag till Koh Chang som vi tankt oss.
Dock gick det motigt redan fran borjan nar de enda bussarna gatt for dagen. Vi blev ratt less pa tanken att masta sova i Bangkok och resa forst dagen efter, da det skulle droja ytterligare an dag tills vi fick kasta oss i havet.
Men da som en raddande angel (som sen visade sig snarare vara en lomsk djavul) kommer det en liten Thai-man som sager att vi kan ta en taxi for en billig peng. Da skulle aven farjan till Koh Chang inga i priset.
Vi fragar om det gar en farja samma kvall som vi kommer hinna med. No problem, fick vi som svar och akte nojda ivag med hans forare.
MEN, nej da, farjorna hade ju gatt sen lange tillbaka visade det sig 4 timmar senare. Klockan var da runt 9 pa kvallen, det ar kolsvart, vi ar hungriga, svettiga och ratt less pa att resa.
Han som kor oss, som inte kan ett ord engelska, ringer da ett nummer. Vi far prata med en kvinna som sager att hon har en bat som kan kora oss. Perfeeekt tanker vi och sager att den vill vi med.
Vi ar sa glada sa att allt lost sig anda, tills vi kommer fram och taxiforaren vagrar betala for baten som var inkluderad i priset.
Efter en massa dividerande och disskutioner fram och tillbaka med valdigt sura miner fran var sida. Inser vi att vi hellre pungar ut nagra hundra extra pa att fa ta denna bat over, an att forsoka hitta boende sjalva mitt ute i odemarken.
Sen nar baten kommer for att hamta oss, ser vi att baten vi betalat sa mycket extra for ar en liten traeka och inget annat!
Vi far hoppa i den rangliga baten och sen kor tre locals oss den dryga halvtimmen till koh chang. De hade oppnat hamnen bara for oss och vi kande oss lite viktiga dar nastan.
Trots att det verkligen inte blev som vi tankt, sa kande vi att det var vart de extra pengarna anda. Det var nastan magisk nar vi akte dar med baten. Fullmanen lyste upp var vag nar vi gungade fram pa havets vagor. Det var en harligt ljummen bris, och vi kunde antligen kanna att vi var har, ute pa vara livs resa. Pa andra sidan jorden tillsammans vi fyra och vi hade manga ovantade aventyr framfor oss!
Hej!
Det ska inte ga for latt...
Halla i stugan!
VI LEVER! Det trodde ni inte va?
Det ar val lika bra att borja fran borjan.
Jaaa, vi sager farval till Are-Ostersund flygplats. Nagra tarar faller, dock inte fran vara kinder.
Allt gar verkligen som pa rals, tills vi kommer till Arlanda.
En liten dialog mellan oss fyra:
Josefin: Alltsa en lite roligt grej, det ar ju att mitt pass verkligen ar pa gransen till ogiltigt. Det gar ut prick 6 manader efter vi kommer hem typ.
Renee: Haha, mitt gar ut 5 manader efter hemresan.
Ovriga i kor: MEN RENEE??? det ar ju inte sa bra, det MASTE ju vara giltigt 6 manader efter hemresa!!
Renee: Ahh, det loser sig, fem eller sex manader spelar val ingen roll! Jag tror jag chansar!
Jaaaa, men efter att vi hort oss for andra, trots renees naiva forhoppningar om att det ar lugnt. Inser vi att NEJ, det ar inte sa lugnt. Renee skulle nog inte fa folja med hem, med sitt gamla pass. PANIK!
klockan tickar. Tankar flyger runt. Vad hander, vad hander?
Jo, vi far kasta oss ut, leta reda pa en buss som kan ta oss till passpolisen nagra minuter bort. Vi tanker att ja, vi fixar ett provisoriskt. Det blir bra!
Men nej, det blev det inte heller. Passpolisen kunde namligen bara skriva ut ett sadant for 7 manader, vilket inte hjalpte oss det minsta.
Paniken, som hade lagt sig for en stund blossade upp i rasande fart!
Tack gud, for det loste sig anda. De var en valdigt hjalpsam polis som gjorde ett nytt pass, som hon sen skickade till svenskaambassaden i Bangkok. Vi ska hamta det dar i mars typ.
Slutsats: Renee ar samst! Men det blir i alla fall spannande att se vad som skall handa harnast!
Sen gick det braaa fran arlanda via Wien, till Bangkok. Dar det gick lite samre igen.
Men det ar en annan historia. Nu ar vi sa troootta efter alldeles for lite somn och alldeles for mycket aventyr!
Ta hand om er dar hemma, vi har det bra har sa att eeeeh...
Hej!
21 timmar kvar
MEN, i morgon ska vi i alla fall åka på en liten semester. Vi ska vara ute ur detta land i 102 dagar. Eller så länge pengarna räcker (typ 14 dagar) och vi sänder en tanke till alla som ska vara kvar här hemma i "vintervädret" dvs plusgrader och blixthalka! HÄHÄHÄ! sug på den ni!
Ähe, vi vill inte skriva så mycket mer denna sena timme,.
Dock har vi kommit fram till att Emmelie Ågren, just det namnet. Inte är bra om man ska omvandla det i olika namecreators... blir bla Straight Retardo om man är en ganstah. The useless ex girlfriend, om man är superhjälte (VA?) Inte helt okej.
Vi avslutar denna bloggsession med tre starka hej
HEJ HEJ HEJ!
