Smaka bla

Hej dar hemma!

Vi lever fortfarande!
Vi har dock varit fullt upptagna med att ha the time of our lives, och alltsa inte skrivit har pa ett tag!

Vi har varit i VangVien, Laos och tubat som det sa fint kallas.
Det gar ut pa att man aker pa ett inner traktordack i en flod som ar sa grund dessa dagar..  Man behover dock inte aka sa langt, for man stannar mest hela tiden pa olika barer. BeerLao ar numera var basta van med andra ord.
Vi var dar i typ 9 dagar och hade det hur roligt som helst.
Vi traffade tva skanekillar, Christoffer och Marcus, redan pa bussen dit. Sedan dess var vi inte ifran varandra manga minuter.
Det var jobbigt att aka ifran bade dom och tubingen. Men det var dags for nya aventyr, som inte inkluderade sa mycket Beerlao..

Som de vana bussresenarer vi nu ar, sa tog vi bussen till Bangkok. resan tog ungefar 16 timmar. Piece of cake.
Efter att ha lamnat Laos dar bussarna knappt tar sig fram pa dammiga vagar, dar man knappt vidror satet under resan, for man skumpar sa mycket pa de vardelosa vagarna. Sa var det en ren frojd att fa placera stjarten pa en mjuk dyna i en tvattakta thai VIPbuss (alla som varit har vet vad vi menar) att det dessutom var sa lite folk pa bussen att alla fick tva saten var. Det var helt OK tyckte vi!

Det blev en snabb visit i Bangkok, bara sisadar en 9 timmars vantan pa en iskall flygplats! Dar en nagot sliten Emmelie aka Slemhostan, lag och sov pa Starbucks.

Nasta destination- Kuala Lumpur och Malaysia. Dar var vi inte heller sa lange.
Traskade runt halva staden med en ryggsack i form av en hollandsktant. I jakt pa ett billigt boende. Hon ville sa garna bo i samma rum, men dar tog det stopp!
Sen hade vi sa stora planer for den enda kvallen vi skulle spendera i KL. Vi akte till Petronas Twin Towers for finmiddag och bio. Gick sadar.
Vi var inne i en affar innan hungern blev for stor. Nar vi hade en varsin pizza i magen, var det dags for betalningen.
Emmelie tar fram sin planbok, tror hon, det var dock ingen i hennes hand. Eller i hennes fickor, eller i hennes ryggsack, eller i Renees ryggsack. Den var borta!
Emmelie far en smarre kansla av panik och borjar irra runt i ett forsok att tanka logiskt. Var den med hit? Nar hade jag den sist? Inser att det enda troliga stallet ar att hon nog lamnat den kvar pa den enda affaren dom besokte.
Efter att ha sprungit runt upp och ner i trappor for att hitta tillbaka, saa blir mott av ca 4 malajer inne pa affaren som pekar och skrattar. De hade hittat hennes planbok och letat overallt!! De hade dock redan ringt Visakontoret. Sa det kortet ar nu sparrat. Men vad gor det nar man har ICAbanken! Jippi!

Saaa, lattade traskar dom mot bion. Kanns skont att fa koppla av med lite popcorn efter den vilda turen. Men, vad tomt det ar? Och har filmen redan borjat? Vi gar till kassan, heeej ursakta! Kan vi ga pa filmen som nyss borjadee?
Visade sig dock att den borjat for en timme sedan, da vi missat att det ar en timmes tidskillnad har i Malaysia jamfort med Thailand. PHU! tankte vi da, hade vi inte missat bion, hade vi med all sakerhet missat flyget dagen darpa med en timme.
Ja, planet ja, det holl vi anda pa att missa! Vi var ju dar i sa god tiiiid, eftersom vi nu visste om tidsskillnaden. Jaaada, fikade lite eftersom vi hade sa mycket tiiiid. Borjar strosa lite mot gaten, kanske dags snart. Namen vad ropar dom? EMMLEIE AGREN, RENEE STROM GO TO THE GATE IMMIDETELY!!! ooops, ar det vi? Den strosande promenaden fick da overga till latt galopp. Ut pa landningsbanan till planet dar alla vantade, 2 sek senare var vi i luften!

Jaa, nu sitter vi har pa ett SEEEGT internet i Kuching, Borneo, Malaysia. Alltsa inga bilder nu heller!
Den kommande veckan har vi tank vara valdigt aktiva. Djungeltrekks, Kayaking och sana dar spannande saker har vi tankt gora. Dock ar det varldens monsunregn nu i denna tropiska stad. Far se om det klarnar upp...

Ha det sa braaa nu!